Vi var grymt taggade efter det här mötet och insåg att vi verkligen vill göra detta, och att det kommer bli skit bra! Vi längtade ännu mer till konserten och blev mer och mer engagerade i själva arbetet, vi tog verkligen saker seriöst nu och vet att hur det än blir hur många artister som kommer spelar egentligen så stor roll... Huvudsaken är att det blir lyckat på vårt sätt och att alla som är där har kul!

Super taggade är vi!

 

I oktober månad fick vi rätt så mycket nej.. Och det tog kål på oss men det fick oss inte ge upp hoppet om vårt projektarbete som vi i princip drömt om i två år nu.

Vi fortsatte och maila och gav aldrig upp, det lönar sig alltid till slut!

Vi hade kommit långt ett tag trodde vi.. Men efter beskedet från Sofie så höll Aldina på och ge upp. Men Sandy höll humöret uppe och krigade för att få fram något. Vi tänkte mer att det kanske inte ens behöver vara så stort som vi tror, att samla in hur mycket pengar som helst räcker för oss för att vi ska kunna skänka den här lilla slanten så att åtminstone barnen/ungdomarna blir lite gladare.
Vi hoppades på det bästa och att vi snart skulle hitta en lokal och att få in artisterna som vi önskade från hela början.

Lite tankar under september månad.